Torka tårarna min vän jag tror jag vet ungefär hur det känns

Måste ordna upp detta, ta tag i saker för såhär kan man inte må hela tiden. Det är inte bra för någon alls. Men det är svårt att göra förändringar hur mycket man än försöker. Det är sånt som får ta sin tid ibland även om det tar väldigt lång tid. Har så mycket kluvna känslor om allting och är vilsen i denna stora världen. Allting känns nytt och okänt på ett obehagligt vis. Har egentligen inte lust med någonting. Sitter och säger "jag vill inte åka till Hultsfred, jag vill inte åka till Hultsfred, jag vill inte längre, jag vill inte längre" och lite så känns det. Skulle egentligen hellre just nu sitta hemma på mitt rum och spela gitarr och vända mig bort från omvärlden ett slag. Det skulle kännas bättre, det längtar jag efter. Men om jag skulle göra det så skulle jag svika mig själv något otroligt mycket. Går emot mig själv så himla mycket hela tiden, jag är som en repulsion mellan två magneter. Men det är kanske bara något tillfälligt, något som liksom går över tillslut. Men just nu känns det inte bra. Är trött på att alla kvällar ser likadana ut, det är inte bra alls på något vis. Lämnar folk med frågor och har egentligen inget svar själv. Försöker vara något jag inte är. Pressar mig själv till det yttersta tills jag inte har någon tankeförmåga kvar, tills det som är kvar är tomt, vakuum, ingenting. Svart.

Jag får det säkert att låta mycket hemskare än vad det är, men det blir lätt så, det är så svårt. Allting är ett enda stort virrvarr av tankar och frågor. Överanalyserar allting och går igenom händelseförlopp tills jag inte vet om det har hänt eller om det är mina egna tankar och fantasier. Vill bara inte att detta ska gå ut över alla andra, men det kanske gör det. Känner mig så otroligt självisk att jag mår illa över det. Men tack för att ni står ut med mig och mina brister och svagheter.

Man måste vara frisk för att bli sjuk, mitt liv är ett sjöslag alla blundar och ber. Jag vill inte lida för något som du inte vet.

Lever i solens värme och skiftar mellan eufori och stress. Allting är jättebra, dåligt, jättebra, dåligt. Lever i något slags parallellt universum. Skyndar mellan olika saker och ordnar upp, tar ansvar och dirigerar. Funderar, planerar, skrattar, gråter, sover om vartannat. Umgås med väldigt bra människor och får helgerna uppbokade månader framåt. Det är absolut inget jag klagar över, för vill ju ha det så.
Älskar att planera saker men älskar samtidigt att vara spontan. Vill alltid ha kontroll men vill samtidigt släppa taget. Säger emot mig själv så mycket och är min egna motpol. Men det är inget konstigt med det, för då blir det ju bra hur det än blir. Eller hur?
Nu är det inte långt kvar. Till vad vet jag egentligen inte exakt, men det är nära. Allting faktiskt. Konsert i Stockholm, Hultsfred, bra människor, sommarlov, värme, planer och önskningar som går i uppfyllelse. Allting bara, allting bra och vackert.

Ikväll tänker jag ännu en gång gå ut och gå ensam med musik i öronen bara för att jag kan. Sen ska jag somna till LP-spelarens brus.

The underground is closing soon and in the dark deserted station, restless in anticipation. A man waits in the shadows.

Sitter på min säng och tänker. Tänk om jag egentligen bara lever i en illusion, en lögn där alla bara spelar med. Tänk om ni sitter just nu i denna sekund och skrattar åt mig? Skrattar åt mina ord och tankar? Vad tänker ni om mig? Vilken är eran uppfattning? Tar ni mig på allvar eller är jag bara den där som liksom bara finns? Har ni tröttnat? Det är absolut ingenting deppigt med denna texten men jag undrar mest. För jag mår väldigt bra, det gör jag väl? Jag har ju så mycket att se fram emot och längta till. Så mycket bra. Men ändå finns det alltid ett slags tomrum som aldrig tycks fyllas. Vad är det jag saknar? Det som jag verkligen går och längtar efter men inte vet vad det är? Tänker på ordet frihet. Lyssnar på Färger På Natten och tänker på frihet. När uppnår man den då? Är det när man står på en klippa med vinden i håret och kan skrika så högt man kan utan att någon hör? För just nu känns det så. Eller när man cyklar på sommarvägar i klänning och blundar. Alla har en egen definition av frihet och jag tror inte att du kommer vara fri på mitt sätt någonsin. 

Hur många tänker på mig just nu? Hur många tänker på mig samtidigt? Är jag bortglömd? Är jag viktigare än någonsin för någon? 

Just nu existerar bara min säng, min matta och musiken från högtalarna. Vet inte ifall ni är verkliga eller om även ni är illusioner. Men jag tänker fortsätta leva i ovisshet. Det känns bra så.

Ängsligt utan mål. Kejsarens nya kläder står högt i kurs i den världen där alla apar efter.

Känns som att jag är till besvär? Är jag i vägen för er? Varför reagerar jag ens? Är så trött på kapitalismen och allt ytligt, alla bilder som folk lägger upp på olika sidor för att liksom säga "Se, jag solar och försöker bli brun. Pressapressapressa nu ska vi inte missa en endaste liten solsekund, ta vara på solens strålar, våga inte komma och vara blek i sommar". Jag är säkert en del av allt det där som jag hatar men ska göra något åt det, för såhär kan det ju inte fortsätta? Jag är trött på att folk inte kan ta mig på allvar. Är så ambivalent och vågar aldrig göra något åt saker. Vill till en annan kultur och plats. Men ska börja se fram mot saker nu istället, ingen orkar väl gå runt och vara sur och deppig hela tiden?

But you're looking like you're low on energy, did you get out and walk to ensure you'd miss the quicksand?

Är alldeles för beroende av andra människor och kan därför inte leva helt och fullt ut som jag vill. Jag är nog mest bara feg. Missat demonstrationen, en spelning och en eventuell träning idag pga det. Men ska absolut inte skylla på de omkring. Det är bara jag som är dum i huvudet. Sakta smyger komplexångesten sig fram igen och jag mår illa. Pratar så mycket om mig själv hela tiden känns det som och jag får dåligt samvete.
Det luktar kvällsdepp och det är bara tanken av Stockholm som gör mig pepp. Ja, jag vet att det rimmade, och det var min mening också, eller inte, jag vet inte. Äcklas lite av mänskligheten. MEN SLUTA NU CLARA, VAR GLAD ISTÄLLET. Jag är inte riktigt van vid att folk säger sådär och har den attityden mot mig men vad vet jag egentligen.
Vem är jag ens att klaga? Varför? Varför? Varför? Mår väl egentligen bra? Det gör jag ju.
Nu är det i alla fall bara en månad kvar tills jag ska se The Tallest Man on Earh och det gör tillvaron lite bättre och sinnesstämningen lite lugnare.
Jag hade en fin Valborg också. Det var väl mest det.

Submarnie Soundtrack

Jag ska vara som bergen, jag ska vara som vattnen, jag ska vara som färger som bara syns på natten.

17 år fyllda, och det är inte mycket mer med det. Har blivit uppvaktad hemma och i skolan och på alla sociala medier. Fick ett samtal från Hanna där hon och hela hennes klass sjöng för mig. Så himla fint. Åt sushi till lunch med ma gals, Elin och Linnea. Fick ett överlevnadskit för mitt veggoliv som innehöll bönor, linser, och massa sånt samt en bok av Ernst Billgren - Vad är konst? Så himla fint. Känns bra att fylla år. Men det är ju inte så stor skillnad. "Nu är det bara ett år kvar tills du är 18 och kan leva livet!!" - Nja, förstår inte varför mitt liv skulle ändras SÅ drastiskt bara för att jag fyller 18? Känns bättre att bara fortsätta leva nu. Varför skynda på och bara längta tills det att man fyller 18? Då missar man ju ett helt år. Töntar.

HÄR ÄR KENTS NYA PLATTA SOM BARA VÄXER JU MER MAN LYSSNAR 

Jag är inte rädd för mörkret

I had nothing to spend but time on you, but it made me love it made me love it made me love more.

Går runt och är bara så förvirrad. Tror samhället utvecklas lite för snabbt för mig och att klockan tickar lite extra bara för att jävlas med mig. Tänker därför stanna inne på mitt rum. Det enda jag vill är egentligen bara att sitta under en filt med tända ljus och Bon Iver i bakgrunden. Får så ont i hjärtat av låten nedan för att den är så himla fin. Det är en cover som är helt fantastisk. Det bästa jag hört på länge. 

Nu ska jag gå och göra några nya ljusstakar. Inget mer med det och det mesta är bara negativt. 

We'll tattoo all our crimes across his back. Had to see him swim up to the harbor of the city with the shiver in the buildings as we drowned. I said throw me in the fire now, come on.

Ett hav av känslor och begär. Bekräftelse-bekräftelse-bekräftelse-uppmärksamhet, se mig - hör mig - märk av mig!! Får lite smått panik på att jag inte gör någonting av mitt liv, att jag bara sitter här. Borde plugga, men känns ännu mer patetiskt om jag ska sitta och göra massa skolarbete när jag har lov. Har alldeles för mycket jag vill göra och alldeles för lite genomförs. Är fast i samma mönster och gör inget åt det. Ska inte skicka vidare denna dåliga energi som jag utstrålar till er. Så vi avslutar här. Hejdå

You hid there last time, you know we're gonna find you. Sick in the carseat, cause you're not up to going out on the main streets, completing your mission.

Är äntligen klar med teckningen på Luke Pritchard. Ni vet, han som jag tjatar om hela tiden. Råkar visst lägga upp bilden lite överallt vilket gör att man kanske tror att jag söker bekräftelse och vill få massa beröm, men så är det inte. Klart det är kul med respons, men det känns lite som "jaha, nu har jag tecknat klart, och nu då?". Jag tjatar nog mest. Ska ta och knipa igen. Hålla snattran helt enkelt. 

Lyssnar mest på akustiska sessions av Two Door Cinema Club och ser mig då och då i spegeln och suckar. Komplex, komplex, komplex. Varför? 

Äh, ska nog gå och lägga mig, kommer ju ändå ingen vart i detta skitsamhälle. 

Och du är min min min att ta med, att ta ut på en jakt efter tiden som flytt

Befinner mig just nu i någon slags identitetskris och vill göra något drastiskt. Vill färga håret i någon skrikig färg, kanske jätterött eller grönt, eller kanske blått, bara för att få mer personlighet smälta in så lite som möjligt. Känner mig rebellisk och vill bara bryta mönster och vanor. Vill köpa en svart, låg, rund hatt. Vill ha smalare ben och ligga  på en äng full av prästkragar och smörblommor iklädd en somrig klänning och lyssna till fågelkvitter. Vill sitta på en solvarm brygga och svalka fötterna och höra till vinden. Vill sitta i en park på en filt med alla jag tycker om och några fler enda in på natten. Vill dansa framför scenen till bra toner på någon festival. Vill bara leva och skratta och det är nästan så jag vill att mina fräknar ska komma fram igen. Vill inte växa upp. Inte än.
Jag längtar tillbaks till Paris, till de grönklädda byggnaderna, lukten av varma gator och språket.

Men istället sitter jag instängd på mitt rum och hostar, fryser och tecknar. Ibland sneglar jag upp på mina konsert- och festivalbiljetter och ler för mig själv, försvinner i tankar och längtan. Det är inte långt kvar nu.

Minusgrader rensar luften, bergen, jag och skogen.

Orkar inte resa mig ur sängen mer än när jag hämtar nya koppar te och skär upp mer melon. Tänker sitta här hela dagen, med persiennerna neddragna och musik i mina öron. Eller så sätter jag på en film, tänkte för en gång skull se på HELA Juno. Mår bara jätteilla och vill kräkas, har ont i halsen och huvudet känns ovanligt tungt.

Keep the distance

Klicka på bilden för att höra Markus Krunegårds nya. Det är så himla, himla bra

Walk by the park, this house is gold but it has no light. Dealers on our street, black cats in our yard, we don't mind feelings lived here once before our time.

Öronen värker och bultar, rösten är nästan borta, huvudet sprängs och halsen brinner. Det är så jag börjar mitt påsklov. Äter därför frukost i sängen idag. Ja, klockan är 14 och jag äter frukost. Men det är väl ingen som tar skada av det? Eller?

Sätt på dehär två låtarna samtidigt så möter ni min sinnesställning och en bit av paradiset.

~ Alla söker vi väl bekräftelse på ett eller annat sätt ~

Up with your turret aren't we just terrified? Shale, screen your worry, from what you won't ever find

Är precis som alla andra vanliga svenskar och pratar om vädret. "Men har ni sett?! Solen skiner och det är bara februari! Det är ju nästan vårväder ute!" "Ja, det var ju på tiden att solen tittade fram, så dåligt väder som det har varit nu på sistone" "mmh" "aah, så är det" "mmh"

Alltså allt detta kallprat?! VARFÖR SVERGE?! Varför ska det vara så svårt att komma på ett bra samtalsämne? Varför måste vi alltid undvika den pinsamma tystnaden genom att prata om vädret? - Jo men du förstår Clara, det är ju något ALLA kan prata om, som ALLA har gemensamt - vädret. Men det är ju så himla genomskinligt egentligen, alla vet ju om att när två som inte känner varandra så väl börjar prata om vädret så tyder det på en slags osäkerhet och på att man är obekväm. Men nog sagt om det. Svenskar är ganska mesiga, så är det bara.

Nu ska jag fortsätta med mitt sociala liv - på internet.

Built a wooden nest. And the river got frozen, and the home got snowed in, and the yellow moon glowed bright 'till the morning light

 "VIll du komma hit och sova, baka scones och gå nattpromenad??" Sånt tackar man inte nej till, även om man missar bussen och får gå 4 km helt ensam i mörkret med skoskav som nästan färgar strumpan röd och med en mobil som har jättelite batteri kvar. När jag äntligen kom fram till Petersberg så var det bara att fixa blåsorna på fötterna, sätta på plåster och dra ut på en långpromenad igen! Vi var ute i kylan i två timmar och skrattade, sjöng och pratade om livet. Vi stannade på en väg i skogen och valde att lägga oss ner och titta på stjärnorna ett tag. Det var jättefint, helt stjärnklart och trädkronorna blev som en ram runt alla ljusprickar.
Vi kom hem och bakade scones och värmde oss med kaffe och tittade på film.

Vi åt en frukost bestående av nudlar, majs och fransk omelett och satte och med kaffe och bullar lite senare och tittade på film åter igen. Vi gick en ännu längre promenad och klättrade upp på ett berg och satte oss och tittade på solnedgången. Sjöng jättehögt och hälsade på alla förbipasserande människor.
Imorgon ska vi fira alla hjärtans dag tillsammans och äta choklad.

It's past the point Where you don't understand The worst you do is lie, run for shelter

Nu har vi tagit lov. Sportlov. Ska försöka hinna med att åka skidor, göra en snögubbe eller snölykta och kanske ligga på rygg i snön och titta på stjärnorna, men vi får se. Tänker i alla fall hinna med minst en lång, nattlig promenad med någon bra människa. Tänker dricka mängder med kaffe och te och minska ner på köttintaget. Ska kolla på fina filmer hela dagarna och spendera alla hjärtansdag med Elin och äta jättemycket choklad. 

Tonight we rest beside the fire, a smile upon your face. Just don't forget a candle's fire is only just a flame

Springer runt på stan och dricker kaffe och skrattar med mina fina vänner. Lyssnar på Beirut och drömmer mig bort till den där bron i Paris där den där mannen med dragspelet satt och fick allt att kännas som i en film. Vill sitta just där, på den bron, klädd i klänning och äta crépes med alla mina vänner. Vill gå runt i Frankrike och bara lyssna på när alla pratar.
Längtar till Hultsfred och till sommaren. Eller så är det våren jag längtar efter, är inte helt säker. Längtar efter vitsippeklädda skogar och fågelkvitter, längtar efter att springa ute i regnet och hoppa i vattenpölar, efter att känna solens första strålar mot ansiktet. Att sitta i en skog på en filt och ha picknick, längtar efter att sitta ute i naturen och bara må bra. Men det dröjer tills dess, för nu har minusgraderna intagit staden. Det blir inte mycket varmare än -13 och att gå klädd i tunna strumpbyxor känns inte som världens bästa idé.
Nästa vecka beger jag mig till Göteborg med Elin. Tänker mest gå i secondhandbutiker och bara mysa runt. Och sen två veckor efter det så får jag finbesök från huvudstaden, finaste Hanna kommer hit. Åh vad jag saknar den tjejen!
Så mina dagar består mest utav längtan för tillfället, men jag glömmer inte bort att leva i nuet. Så är det absolut inte!

Spoke words of wisdom to the basement people, to the basement. Many surprises await you in the basement people, in the basement

Fortsätter att leva via Instagram. Äter osvensk mat, pratar med människor. Mycket. Är uppe sent och sover länge. Tittar på film och har ont i stortån. Mår jättebra och spelar wordfeud med hela världen. Twittrar lite för mycket och är stundtals lite för hyper. Tittar mest på intervjuer med band jag tycker om, tittar inte kanske, eller lyssnar för den delen heller men tycker om att höra den där brittiska accenten i bakgrunden. Tycker om att lyssna på deras röster och skratt. Jag lyssnar mycket på akustiska tappningar av olika electrolåtar också. Det är jättefint.

I'd like to say, that I was on your mind, it's evening for you, and another bare hotel room. So hard to believe, that you're dreaming of me too

I sommar så... Då skall vi mötas, inte bara i drömmarna

And I can't keep it to myself!

Är superglad på hela livet, planerar för sommarens festivaler och sover med inbakad fläta. Har utvärderingssamtal med lärare och är en typisk C-elev men kan nå högre. Äter kycklinglasagne, umgås, pluggar och spelar Sims. Upptäcker nya låtar med hjälp av vänner och blir galen för att melodierna, texterna och videorna är så bra. På kvällarna hittar ni mig framför någon bra film.

They come snapping at your heels, But don't break your back if you ever heard this, But don't answer that

Är sådär fruktansvärt cool på något sätt. Snackar med komplicerade och annorlunda ord på facebook. Dricker mest kaffe och te hela tiden och överanvänder mina ljuslyktor. Har lärt mig att vika fåglar i papper, eller origami som det så fint kallas. Min hjärna är fullproppad av tankar och analyser av filmer jag sett de senaste dagarna. Sover lite för länge och är uppe lite för sent, imorgon börjar skolan igen.