Tänd på, tänd av, tänd upp, släck ner, gå hem.

Grillade på vätterstranden med mysiga personer och skrattade, filmade, åt, dansade till Kent, carpade diem, gungade och eldade. Allting var bara jättefint och jättebra. Det kom ut en man på en balkong med en katt på axeln, vi fick agera fotografer åt förbipasserande människor och när vi kom hem sprang vi för att hinna se omröstningen i ESC.

Man måste vara frisk för att bli sjuk, mitt liv är ett sjöslag alla blundar och ber. Jag vill inte lida för något som du inte vet.

Lever i solens värme och skiftar mellan eufori och stress. Allting är jättebra, dåligt, jättebra, dåligt. Lever i något slags parallellt universum. Skyndar mellan olika saker och ordnar upp, tar ansvar och dirigerar. Funderar, planerar, skrattar, gråter, sover om vartannat. Umgås med väldigt bra människor och får helgerna uppbokade månader framåt. Det är absolut inget jag klagar över, för vill ju ha det så.
Älskar att planera saker men älskar samtidigt att vara spontan. Vill alltid ha kontroll men vill samtidigt släppa taget. Säger emot mig själv så mycket och är min egna motpol. Men det är inget konstigt med det, för då blir det ju bra hur det än blir. Eller hur?
Nu är det inte långt kvar. Till vad vet jag egentligen inte exakt, men det är nära. Allting faktiskt. Konsert i Stockholm, Hultsfred, bra människor, sommarlov, värme, planer och önskningar som går i uppfyllelse. Allting bara, allting bra och vackert.

Ikväll tänker jag ännu en gång gå ut och gå ensam med musik i öronen bara för att jag kan. Sen ska jag somna till LP-spelarens brus.

The underground is closing soon and in the dark deserted station, restless in anticipation. A man waits in the shadows.

Sitter på min säng och tänker. Tänk om jag egentligen bara lever i en illusion, en lögn där alla bara spelar med. Tänk om ni sitter just nu i denna sekund och skrattar åt mig? Skrattar åt mina ord och tankar? Vad tänker ni om mig? Vilken är eran uppfattning? Tar ni mig på allvar eller är jag bara den där som liksom bara finns? Har ni tröttnat? Det är absolut ingenting deppigt med denna texten men jag undrar mest. För jag mår väldigt bra, det gör jag väl? Jag har ju så mycket att se fram emot och längta till. Så mycket bra. Men ändå finns det alltid ett slags tomrum som aldrig tycks fyllas. Vad är det jag saknar? Det som jag verkligen går och längtar efter men inte vet vad det är? Tänker på ordet frihet. Lyssnar på Färger På Natten och tänker på frihet. När uppnår man den då? Är det när man står på en klippa med vinden i håret och kan skrika så högt man kan utan att någon hör? För just nu känns det så. Eller när man cyklar på sommarvägar i klänning och blundar. Alla har en egen definition av frihet och jag tror inte att du kommer vara fri på mitt sätt någonsin. 

Hur många tänker på mig just nu? Hur många tänker på mig samtidigt? Är jag bortglömd? Är jag viktigare än någonsin för någon? 

Just nu existerar bara min säng, min matta och musiken från högtalarna. Vet inte ifall ni är verkliga eller om även ni är illusioner. Men jag tänker fortsätta leva i ovisshet. Det känns bra så.

Way into the darkness, into the darkness when the sun is shining yellow.

Ja det har bara varit en av de bästa helgerna på länge. Har umgåtts med många av mina bästa och mest skrattat, pratat och dansat hela tiden. Åh vad allt är fint. Så fint och solen skiner och snart är det dags för den bästa perioden under hela året. The Tallest Man On Earth, Stockholm och Hultsfred. Inom loppet av mindre än en månad. 

Och dekadensen är hård, alla mina vänner har gett upp sömn

Igår var min bästa dag på jättelänge. Jag, Hanna och Johanna träffades på stan för att ha picknick. Ung Kultur Möts (en slags festivaltävling för band i hela Sverige) var i Jönköping och det var massa band som spelade i stan. Vi lämnade helt enkelt en lapp till ett av banden med texten Vill ni komma på våran picknick i Rådhusparken? Kom vid 16.00. Det kom förbi ett band som hette Quotes som vi bjöd in till vår picknick och sen kom alltså bandet vi skrev en lapp till - Trellis. Det var bara så himla bra och mysigt och vi pratade med så många nya människor och jag bara älskade livet.

Tried nothing if you dropped dead, not a miracle in years. That's for the lonely.

 

Bara sånthär och jag är så glad för min helg kommer bli så himla bra!! Världens bästa pappa fyller år idag med. Grattis Grattis Grattis! 

Phoenix

Pulp Fiction

Har gjort det. Behöver inte leva i skam längre. Jag har nu äntligen sett Pulp Fiction. Så himla bra och speciell.
Är nu klar med det mesta utav mitt plugg och ska försöka återvända till livet. Bara imorgon kvar sen är det långhelg. Och vet ni? DÅ KOMMER VÄRLDENS BÄSTA HANNA HIT!!!! Så det kan väl inte bli mycket bättre.

You'll find a way to spit it out, again and even when you know the way it's gonna blow it's hard to get around the wind.

Har skapat en ny kategori som heter sinnesstämning. Den kommer fyllas med massa musik och bilder bara.

En liten tjänst bara!

Tänkte be er om en pytteliten tjänst som betyder jättemycket för min kompis Hanna. Det är så att hennes skola alltid anordat fältstudieresor till U-länder i trean. Där bor de med befolkningen där och arbetar med sina projektarbeten. De får uppleva allting själva, så det blir lite mer verkligt än när man bara läser i böcker etc. Nu har den nya gymnasiereformen gjort att de inte kan få finansiellt stöd för resan så det är inte säkert att det blir av. De deltar därför i en tävling med stöldskyddföreningen. De har gjort en film som jag postat ovan som de tävlar med mot andra skolor. En tjej i deras klass har skrivit musiken och det är folk från klassen som skådespelar. Det skulle vara helbra om ni gick in HÄR och röstade på bidrag nr 6, Alltså det sista bidraget (Globala Gymnasiet) Det skulle hjälpa dem massvis! Tack så länge!!

Edit: Om ni gör det så kanske jag gör en videoblogg i veckans slut, vem vet!

And all I wanna hear is the message beep. My dreams, they gotta catch me, because I don't get sleep, no.

Känner mig lite som bilden, är förkyld och har så otroligt ont i halsen. Men skriver brev, så många brev. Har säkert skrivit 7 st idag och då snackar vi inte korta brev. Men älskar det. Har bestämt ett nytt datum för Hannas vistelse här. Är påväg uppåt och har så mycket att se fram emot just nu!

Det finns inga mål men det finns sätt att ta sig dit. Jag vill inte komma någonstans, vill bara ta mig lite längre än hit.

Jag lägger bara upp massa instagrambilder, men har blivit lovad massa bilder som aldrig kommer. Vad gör jag på dagarna? Jag pluggar, får ångest, pluggar lite till, skriver prov, sitter i skolan, bär runt på min finaste väska som mamma köpte till mig och känner kärlek till regn. Annars är det inte mycket mer att säga. Så jag vet inte, får väl återkomma.

Another rose wilts in East Harlem, uptown downtown a thousand miles between us

You were cold as the blood through your bones and the light which led us from our chosen homes. Well I was lost.

Blev fångad på stan för en vecka sedan av Jönköping Street Fashion. Har aldrig riktigt varit så bra att agera framför kameran, men så är det. Fick min stil beskriven som Secund Hand (alltså, second hand) och Indy (alltså, indie)

Vi vill ju bara andas, sova och andas omvartannat inget mer

Bara stämmer in så bra

Ängsligt utan mål. Kejsarens nya kläder står högt i kurs i den världen där alla apar efter.

Känns som att jag är till besvär? Är jag i vägen för er? Varför reagerar jag ens? Är så trött på kapitalismen och allt ytligt, alla bilder som folk lägger upp på olika sidor för att liksom säga "Se, jag solar och försöker bli brun. Pressapressapressa nu ska vi inte missa en endaste liten solsekund, ta vara på solens strålar, våga inte komma och vara blek i sommar". Jag är säkert en del av allt det där som jag hatar men ska göra något åt det, för såhär kan det ju inte fortsätta? Jag är trött på att folk inte kan ta mig på allvar. Är så ambivalent och vågar aldrig göra något åt saker. Vill till en annan kultur och plats. Men ska börja se fram mot saker nu istället, ingen orkar väl gå runt och vara sur och deppig hela tiden?

But you're looking like you're low on energy, did you get out and walk to ensure you'd miss the quicksand?

Är alldeles för beroende av andra människor och kan därför inte leva helt och fullt ut som jag vill. Jag är nog mest bara feg. Missat demonstrationen, en spelning och en eventuell träning idag pga det. Men ska absolut inte skylla på de omkring. Det är bara jag som är dum i huvudet. Sakta smyger komplexångesten sig fram igen och jag mår illa. Pratar så mycket om mig själv hela tiden känns det som och jag får dåligt samvete.
Det luktar kvällsdepp och det är bara tanken av Stockholm som gör mig pepp. Ja, jag vet att det rimmade, och det var min mening också, eller inte, jag vet inte. Äcklas lite av mänskligheten. MEN SLUTA NU CLARA, VAR GLAD ISTÄLLET. Jag är inte riktigt van vid att folk säger sådär och har den attityden mot mig men vad vet jag egentligen.
Vem är jag ens att klaga? Varför? Varför? Varför? Mår väl egentligen bra? Det gör jag ju.
Nu är det i alla fall bara en månad kvar tills jag ska se The Tallest Man on Earh och det gör tillvaron lite bättre och sinnesstämningen lite lugnare.
Jag hade en fin Valborg också. Det var väl mest det.

Submarnie Soundtrack