'Cause blinded I am blindsided

Har gjort en ny, mer personlig blogg som jag kommer ha lösenordsskyddad. Om ni vill läsa den så kontakta och fråga mig, kommer inte att ge ut lösenord till alla men ta det inte personligt bara.

http://idiotwinds.blogg.se/

Där är den i alla fall, fylld med ångest och tankar. Men kommer fortfarande skriva här med.

Le Moulin

Har inte så mycket att skriva här för det händer inte så mycket i mitt liv. Det regnar och är varmt om vartannat och det enda jag gör är jobbar. Jobbar på olika ställen när jag är ledig. Skramlar in pengar helt enkelt och det är väl bra det med. Annars är jag bara ganska tom. Varken superglad eller ledsen, men det känns bra ändå. Tomhet är väl bra på sitt sätt med. 

Har sett Amélie för nionde gången och slutar inte förundras över hur fin och bra den är. Allting är så vackert rakt igenom, och tillsammans med filmmusiken blir den magisk. Ibland sitter jag och lyssnar på soundtracket för att må bra, för det ger ett sånt lugn. Men när musiken tystnat är det enda jag hör regnets smatter mot fönsterrutan och även det är som musik. Om inte bättre vill säga. Romantiserar väl allting egentligen men vad gör det?

Och förlåt för alla skeva bilder på mig som jag lägger upp. Det var bara det.

There is more in the world to be found than dreams. And you'll sing day by day, old joy comes back to me.

 

Bara massa bilder från Hultsfred som var det bästa i mitt liv. Alla nya människor jag fick träffa, alla fina band som spelade, att leva i extas under fyra dagar utan stopp. Att gå runt och må så himla bra och skratta hela tiden. Jag vet inte ens vad jag ska skriva här för att beskriva allting. Men har sett nästan alla mina favoritband nu och jag kan nog dö lycklig. Noah and the Whale var bäst live. Allting där var så perfekt. Kontakten med publiken, stämningen, allsången, lokalen, ja allt. När de spelade Old Joy blåste jag såpbubblor över pubilkhavet och sen tog vi alla upp våra tändare som stämningsfullt svepte genom luften till allsången. 

När vi vaknade upp på söndagen så låg vårat camp i en sjö. Det hade regnat så mycket på natten att det såg ut som en tsunamivåg svept genom campingen. Men vad gjorde det? Alla mådde så bra och var så glada ändå. 

I wanna make you happy, I wanna make you feel alive

Nu är vi på väg. Med alldeles för mycket packning, biljetten i handen och med ett av de bästa banden inställt. Mumford & sons kommer INTE spela för oss i lördagsskymningen. Men det är sånt som händer tyvärr och det kommer bli så himla bra ändå!!

Torka tårarna min vän jag tror jag vet ungefär hur det känns

Måste ordna upp detta, ta tag i saker för såhär kan man inte må hela tiden. Det är inte bra för någon alls. Men det är svårt att göra förändringar hur mycket man än försöker. Det är sånt som får ta sin tid ibland även om det tar väldigt lång tid. Har så mycket kluvna känslor om allting och är vilsen i denna stora världen. Allting känns nytt och okänt på ett obehagligt vis. Har egentligen inte lust med någonting. Sitter och säger "jag vill inte åka till Hultsfred, jag vill inte åka till Hultsfred, jag vill inte längre, jag vill inte längre" och lite så känns det. Skulle egentligen hellre just nu sitta hemma på mitt rum och spela gitarr och vända mig bort från omvärlden ett slag. Det skulle kännas bättre, det längtar jag efter. Men om jag skulle göra det så skulle jag svika mig själv något otroligt mycket. Går emot mig själv så himla mycket hela tiden, jag är som en repulsion mellan två magneter. Men det är kanske bara något tillfälligt, något som liksom går över tillslut. Men just nu känns det inte bra. Är trött på att alla kvällar ser likadana ut, det är inte bra alls på något vis. Lämnar folk med frågor och har egentligen inget svar själv. Försöker vara något jag inte är. Pressar mig själv till det yttersta tills jag inte har någon tankeförmåga kvar, tills det som är kvar är tomt, vakuum, ingenting. Svart.

Jag får det säkert att låta mycket hemskare än vad det är, men det blir lätt så, det är så svårt. Allting är ett enda stort virrvarr av tankar och frågor. Överanalyserar allting och går igenom händelseförlopp tills jag inte vet om det har hänt eller om det är mina egna tankar och fantasier. Vill bara inte att detta ska gå ut över alla andra, men det kanske gör det. Känner mig så otroligt självisk att jag mår illa över det. Men tack för att ni står ut med mig och mina brister och svagheter.

Hultsfred

Två dagar kvar tills jag åker

Wanderers this morning came by where did they go graceful in the morning light, to banner fair, to follow you softly In the cold mountain air.

Vet varken ut eller in, upp eller ner, fram eller tillbaks. Vad finns det mer att säga?

Sometimes I feel like throwing my hands up in the air I know I can count on you.

When believing is hard but you go now and you feel what you drag across the floor because something with these drills are just a friend.

Två klipp av mig från i fredags. Herregud vad bra det var, kan inte säga mycket mer just nu.

The Tallest Man On Earth

Åker till Stockholm över helgen. Ska med Linnea se The Tallest Man On Earth och jag bara känner att det kommer bli så himla bra. Sitter och lyssnar på hans musik just nu och är mer taggad än någonsin. Allt allt allt allt är så bra