Är i Stockholm nu och bor hos Hanna med henne, Emma och Anna. Allting är så himla fint, precis som det brukar vara när jag är här. Har inte en sekund över till att vara på dåligt humör. Umgås med människor som är så fina att jag spricker. Hänger i parker och på Hannas loftgång på nätterna. Dricker te i ösregn och lyssnar på mysmusik, skrattar konstant och äter nybakat bröd varje dag. Träffar nya människor hela tiden och det är så mycket fint att ta in. Vill inte åka härifrån, men i övermorgon måste jag tyvärr det. Kan inte allting bara alltid vara såhär? Fast då skulle det kanske inte man skulle märka den där kontrasten som gör allting så bra. Lever genom min Iphonekamera men lider ingen nöd för det. Åh mår äntligen väldigt bra igen, har längtat så efter det.
