Ängsligt utan mål. Kejsarens nya kläder står högt i kurs i den världen där alla apar efter.

Känns som att jag är till besvär? Är jag i vägen för er? Varför reagerar jag ens? Är så trött på kapitalismen och allt ytligt, alla bilder som folk lägger upp på olika sidor för att liksom säga "Se, jag solar och försöker bli brun. Pressapressapressa nu ska vi inte missa en endaste liten solsekund, ta vara på solens strålar, våga inte komma och vara blek i sommar". Jag är säkert en del av allt det där som jag hatar men ska göra något åt det, för såhär kan det ju inte fortsätta? Jag är trött på att folk inte kan ta mig på allvar. Är så ambivalent och vågar aldrig göra något åt saker. Vill till en annan kultur och plats. Men ska börja se fram mot saker nu istället, ingen orkar väl gå runt och vara sur och deppig hela tiden?