Och du är min min min att ta med, att ta ut på en jakt efter tiden som flytt

Befinner mig just nu i någon slags identitetskris och vill göra något drastiskt. Vill färga håret i någon skrikig färg, kanske jätterött eller grönt, eller kanske blått, bara för att få mer personlighet smälta in så lite som möjligt. Känner mig rebellisk och vill bara bryta mönster och vanor. Vill köpa en svart, låg, rund hatt. Vill ha smalare ben och ligga  på en äng full av prästkragar och smörblommor iklädd en somrig klänning och lyssna till fågelkvitter. Vill sitta på en solvarm brygga och svalka fötterna och höra till vinden. Vill sitta i en park på en filt med alla jag tycker om och några fler enda in på natten. Vill dansa framför scenen till bra toner på någon festival. Vill bara leva och skratta och det är nästan så jag vill att mina fräknar ska komma fram igen. Vill inte växa upp. Inte än.
Jag längtar tillbaks till Paris, till de grönklädda byggnaderna, lukten av varma gator och språket.

Men istället sitter jag instängd på mitt rum och hostar, fryser och tecknar. Ibland sneglar jag upp på mina konsert- och festivalbiljetter och ler för mig själv, försvinner i tankar och längtan. Det är inte långt kvar nu.