Sagan om småfolket

För länge sedan långt långt borta, fanns det är land där alla var korta.
De bodde i svampar både röda och blå, det var inget problem eftersom de var så små.
På morgnarna när de sovit klart, bort mot gräset de satte fart.
Ty där skulle de dagg från bladen samla och när de skulle hem igen fick de gå försiktigt och inte ramla.
Om de föll ner på marken kunde de av chefen få sparken.
Men detta hände ytterst sällan, det brukade faktiskt gå några år emellan.
Maten fick de från sina vänner som var djur, de blev vänner efter att chefen släppt ut dem ur deras bur.
Djuren kom med morötter och annat gott, detta var det bästa småfolket fått!
De levde tillsammans med djuren i harmoni, alla tyckte om dem till och med var litet bi!
På vintrarna när det blev kallt och vitt så gick småfolket in till sitt.
I svamparna satt de och frös, de blev väldigt förkylda och nös
Då kom kaninerna för att värma dem, alla sprang till kaninerna och lämnade sina hem.
De slog läger i kaninernas pälsar så mjuka, nu slapp småfolket vara kalla och sjuka!
Vintern försvann och våren kom, småfolket vaknade och ville inte somna om!
De sprang lyckliga ut i en värmande vårsol, några låg på marken andra satte sig i en stol.
Plötsligt var allting grönt, detta tyckte småfolket var väldigt skönt
Nu kunde de gå tillbaks till sina vanliga rutiner och var man än vände sig möttes man av glada miner!
Man hade klarat av ett år till, nu var det helg och man kunde göra det man vill
Några gick gick och fiskade vid ån, några andra byggde kojor gjorda utav spån.
Alla var så lyckliga och man kunde höra alla skratt, inget kunde förstöra nu, inte en endaste katt!
Katterna brukade annars anses vara ett hot, men det var mest för att de en gång gick till förrådet och tog en morot.
Sommarn var äntligen här och det var en perfekt dag på att bli kär

Nu vet du lite mer om hur småfolket har det, träna nu bort julmaten så att du inte förblir fet!