Sagan om den ensamma lilla pojken

det var en gång för länge sen, en pojke som inte hade någon vän 
han satt mest framför sin dator och andades genom sin respirator 
hans mamma och pappa var alltid borta, eller så kunde pojken inte se dem ty de var så korta
när han pratade kunde han höra hur det eka, för ingen ville ju med honom leka
men en solig dag kom en liten flicka till stan, hon var också ensam och strövade runt hela dan
pojken gick ut genom sin dörr, han kisade mot solen som han tyckte sken starkare än förr
han bländades av solens starka strålar, det var gula och långa sånna du vet de man målar
pojken tog några steg från dörren hem till sej, tittade upp och såg en liten tjej
flickan och pojken blev kompisar på direkten, detta var något ovanligt som inte gick i släkten
de hade så kul och trivdes ihop, allt var bra tills pojken föll ner i en grop
gropen hade flickan grävt en annan dag, men det var ingen fel med det för det bröt inte mot någon lag
flickan tittade elakt på pojken i gropen och skrattade, pojken blev förskräckt, vad var det han inte fattade?!
hon sa du ska väl inga kompisar ha, du äter ju inte upp din mat varje da'
pojken blev så ledsen så, men att detta skulle hända det kunde han ju förstå
flickan skrek "jag hoppas att du nu lärt dig din läxa", hon snurrade runt och förvandlades till en häxa!!
hon tog därefter sin kvast och bort flög, pojken blev arg och ledsen och tyckte att detta sög
pojken klättrade upp från sin grop, men han fick göra det själv för ingen hörde hans rop
han gick hem ingen och stängde sin port, men ingen hade märkt att han var ute för det gick så fort
in igen till sitt rum han gick, detta var en konstig saga... helt sick!!
snipp, snapp, snut så var sagan slut!