Det är så mycket som man borde klarat av vid det här laget och bestämt.

Jag superstressad över cabarén och allting. Jag orkar inte. Stör mig för mycket på vissa personer och ödslar för mycket energi och tid på att vara arg och hata dem. Ja, hata. 
Men jag blev lite glad förut också då en viss Fatima berättade att hon skulle söka in till estetik & media som förstahandsval hon med. Så jag slipper kanske att bli helt ensam där. 

Men det finns bara en person som räddade mig idag. Lars Winnerbäck. Min gud. Min idol. Min inspirationskälla. Min förebild. Sveriges stolthet.

Man kan inte tycka illa om detta. Det är omöjligt. Då är man en dålig människa.