När det blir varma sommardar, kom ihåg oss då. Här finns ni kvar

Bilder från suckfesten och skolavslutningen. De två-tre senaste dagarna har varit de roligaste/sorgligaste/bästa dagarna under hela nian. Vi har haft vattenkrig med klassen, vi har vågat släppa loss på dansgolvet och vi har haft gråtkalas. Nästan alla grät idag på skolavslutningen förutom jag. Jag kan inte gråta när man ska gråta. Det funkar inte. Men ont i hjärtat fick jag. Jag kommer sakna ihjäl alla! Vissa har man gått med i samma klass enda sedan man började skolan och nu ska man plötsligt splittras. Hur sjukt är inte det? Och jag tyckte att det  kändes konstigt att sluta sexan och börja på en ny skola. Nu kommer bara 4-5 elever från Stadsgården gå på samma gymnasium som mig. Men vi kommer hålla kontakten. Det finns ju trots allt något som heter facebook! Vilken uppfinning! Jag fick i alla fall ett stipendium i bild vilket jag  är nöjd över. Tack så mycket! 

Efter skolavslutningen och alla kramar, tårar och skratt åkte vi hem och åt tårta. På kvällen, åkte jag och tjejerna ner till piren och åt på restaurang. Jag lyxade till det ordentligt med oxfilé och vi satt och snackade länge till regnets ljud. Efterrät var vi för snåla för att ta där, så vi gick till Donken och köpte glass istället! Vi fick först sällskap av halva råslätt som kände att de hörde hemma bland alla cheeseburgare. Efter ytterligare en tid fick vi även sällskap utan fyra glada studenter. Vi pratade om ballett och om livets hemligheter. Otroligt trevligt! Jag har haft världens finaste dagar! Nu väntar ett nytt liv.