Man måste vara frisk för att bli sjuk, mitt liv är ett sjöslag alla blundar och ber. Jag vill inte lida för något som du inte vet.

Lever i solens värme och skiftar mellan eufori och stress. Allting är jättebra, dåligt, jättebra, dåligt. Lever i något slags parallellt universum. Skyndar mellan olika saker och ordnar upp, tar ansvar och dirigerar. Funderar, planerar, skrattar, gråter, sover om vartannat. Umgås med väldigt bra människor och får helgerna uppbokade månader framåt. Det är absolut inget jag klagar över, för vill ju ha det så.
Älskar att planera saker men älskar samtidigt att vara spontan. Vill alltid ha kontroll men vill samtidigt släppa taget. Säger emot mig själv så mycket och är min egna motpol. Men det är inget konstigt med det, för då blir det ju bra hur det än blir. Eller hur?
Nu är det inte långt kvar. Till vad vet jag egentligen inte exakt, men det är nära. Allting faktiskt. Konsert i Stockholm, Hultsfred, bra människor, sommarlov, värme, planer och önskningar som går i uppfyllelse. Allting bara, allting bra och vackert.

Ikväll tänker jag ännu en gång gå ut och gå ensam med musik i öronen bara för att jag kan. Sen ska jag somna till LP-spelarens brus.