And all I wanna hear is the message beep. My dreams, they gotta catch me, because I don't get sleep, no.

Känner mig lite som bilden, är förkyld och har så otroligt ont i halsen. Men skriver brev, så många brev. Har säkert skrivit 7 st idag och då snackar vi inte korta brev. Men älskar det. Har bestämt ett nytt datum för Hannas vistelse här. Är påväg uppåt och har så mycket att se fram emot just nu!

Det finns inga mål men det finns sätt att ta sig dit. Jag vill inte komma någonstans, vill bara ta mig lite längre än hit.

Jag lägger bara upp massa instagrambilder, men har blivit lovad massa bilder som aldrig kommer. Vad gör jag på dagarna? Jag pluggar, får ångest, pluggar lite till, skriver prov, sitter i skolan, bär runt på min finaste väska som mamma köpte till mig och känner kärlek till regn. Annars är det inte mycket mer att säga. Så jag vet inte, får väl återkomma.

Another rose wilts in East Harlem, uptown downtown a thousand miles between us

You were cold as the blood through your bones and the light which led us from our chosen homes. Well I was lost.

Blev fångad på stan för en vecka sedan av Jönköping Street Fashion. Har aldrig riktigt varit så bra att agera framför kameran, men så är det. Fick min stil beskriven som Secund Hand (alltså, second hand) och Indy (alltså, indie)

Vi vill ju bara andas, sova och andas omvartannat inget mer

Bara stämmer in så bra

Ängsligt utan mål. Kejsarens nya kläder står högt i kurs i den världen där alla apar efter.

Känns som att jag är till besvär? Är jag i vägen för er? Varför reagerar jag ens? Är så trött på kapitalismen och allt ytligt, alla bilder som folk lägger upp på olika sidor för att liksom säga "Se, jag solar och försöker bli brun. Pressapressapressa nu ska vi inte missa en endaste liten solsekund, ta vara på solens strålar, våga inte komma och vara blek i sommar". Jag är säkert en del av allt det där som jag hatar men ska göra något åt det, för såhär kan det ju inte fortsätta? Jag är trött på att folk inte kan ta mig på allvar. Är så ambivalent och vågar aldrig göra något åt saker. Vill till en annan kultur och plats. Men ska börja se fram mot saker nu istället, ingen orkar väl gå runt och vara sur och deppig hela tiden?

But you're looking like you're low on energy, did you get out and walk to ensure you'd miss the quicksand?

Är alldeles för beroende av andra människor och kan därför inte leva helt och fullt ut som jag vill. Jag är nog mest bara feg. Missat demonstrationen, en spelning och en eventuell träning idag pga det. Men ska absolut inte skylla på de omkring. Det är bara jag som är dum i huvudet. Sakta smyger komplexångesten sig fram igen och jag mår illa. Pratar så mycket om mig själv hela tiden känns det som och jag får dåligt samvete.
Det luktar kvällsdepp och det är bara tanken av Stockholm som gör mig pepp. Ja, jag vet att det rimmade, och det var min mening också, eller inte, jag vet inte. Äcklas lite av mänskligheten. MEN SLUTA NU CLARA, VAR GLAD ISTÄLLET. Jag är inte riktigt van vid att folk säger sådär och har den attityden mot mig men vad vet jag egentligen.
Vem är jag ens att klaga? Varför? Varför? Varför? Mår väl egentligen bra? Det gör jag ju.
Nu är det i alla fall bara en månad kvar tills jag ska se The Tallest Man on Earh och det gör tillvaron lite bättre och sinnesstämningen lite lugnare.
Jag hade en fin Valborg också. Det var väl mest det.

Submarnie Soundtrack